onsdag 10 augusti 2011

Teknik och bistånd/välgörenhet

Jag funderade på hur själva formatet på många mikroinbetalningar inbjuder till upprepning. Man köper en app eller en sång för ett fåtal kronor och sedan har man den registrerad i sitt namn för all framtid. Den får en betalningshistory och den uppdateras eventuellt och man kan följa den vidare. Den har antagligen en egen facebookgrupp med aktiva utvecklare.

När det gäller välgörenhet på nätet, så är många biståndsorganisationer fast i gamla tankegångar. Betalning sker via plusgiro/bankgiro, och kanske med månadsinbetalning via autogiro. I värsta fall ska man t o m bli "medlem".

Så jag letade efter någon biståndsorganisation som hade tänkt nytt kring inbetalningarna. Kanske ett sätt som kunde fresta nörden i mig. Jag kollade in ett knappt tiotal av de mest välkända organisationerna och undersökte deras sajter. En del erbjöd väldigt många inbetalningsalternativ och man hade ju verkligen försökt. En vanlig idé var att man skulle ge någon person man kände en gåva, som ofta innebar någon sorts diplom som påminde om att en inbetalning gjorts till hjälporganisationen.

Men om man inte ville involvera någon annan så såg jag två lite mer intressanta alternativ. Det första var en webbshop där man kunde köpa specifika insatser på en viss plats, t ex en vattenbrunn i Eritrea. Man fyllde på en "gåvokorg" och gick till slut till kassan och betalade. Så gör man i Svenska kyrkans webbshop och i Läkarmissionens webaidshop. I båda fallen betalar man sedan ganska traditionellt, med sin bank eller med betalkort. Här finns nog ingen history att titta tillbaka på och ingen återkoppling med specifik information eller dokumentation om vad pengarna gjorde för nytta.

Det andra alternativet är att ladda ner appen Omtanke till iPhone eller Android. Denna gång valde jag den metoden. Här ger man ett ännu mindre specifikt inriktat bistånd. Man väljer biståndsorganisation och kan t ex ge en gåva på 50 kr eller bli månadsgivare. Betalningen sker på mobilräkningen, vilket är dels oerhört praktiskt, dels olyckligt eftersom man då på räkningen sedan blandar ihop ens mobilkostnader med ens välgörenhet. Det finns en facebookkoppling (där man helt enkelt postar lite reklam för appen) men framför allt en lokal history. Framför allt kan man snabbt slänga iväg en gåva från sin mobil, t ex efter att man läst en artikel i tidning om ett problem i något land.

Jag har också upptäckt ett tredje alternativ, ett tag efter jag skrev den ursprungliga artikeln. Det heter Google Crisis Response (och tycks egentligen ha funnits ett bra tag). På vissa sätt är den exakt det jag letar efter. Man kan i och för sig inte betala från mobilen. Men man kan, från vanliga webben, ge gåva i det vanliga flödet för sina betalningar för appar till Android. Och det hamnar alltså i ens vanliga Google Wallet betal-history. Man kan t ex ge till Unicef och Rädda barnen. Då handlar det som dessa organisationers USA-kontor. Största nackdelen är att man bara kan ge till vissa tillfälliga krisprojekt, t ex till jordbävningar eller översvämningar. Google väljer ut projekten och inte ens alla som de valt ut kan man ge till och efter något år eller så, så funkar det inte alls. Man kan alltså inte ge till hjälporganisationers mer långsiktiga ändamål i fattiga länder.

Det finns mycket mer som biståndsorganistioner kunde göra när det gäller tekniska lösningar. Jag tror att framtidens givare kommer att ställa mycket högre krav på att bli involverad i hela processen, att kunna följa ens pengars gång och att få dokumentation tillbaka. Det ska vara KUL att ge, för att folk ska ge mycket. Och det ska vara något konkret. Som att köpa en app till sig själv.

Ett intressant eventuellt föredöme är Flattr som är ett gåvosystem där man belönar något som är intressant på webben med små mikrodonationer, genom att trycka på en liten knapp på en viss sida. Sedan kan man följa pengarnas rörelser på olika sätt.

Det kanske redan finns mycket intressantare system än de jag redogjort för hos mindre biståndsaktörer som jag inte känner till. Så jag letar vidare. Vet läsaren av denna artikeln mer, så bör hen höra av sig till mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar